Härestedts skriverier

av Douglas Murray

En ytterst intressant bok. Den kom ut 2022 och är alltså mycket aktuell. Jag tycker att styrkan med boken är att den tar upp specifika händelser och beskriver dem utförligt. Att det absoluta hatet mot vita människor, enbart på grund av hudfärg, är så oerhört djupt och utbrett är chockerande, i all synnerhet eftersom det i många fall handlar om personer inom den akademiska världen, inte ett fåtal extremister långt ut i marginalen.

Boken är indelad i huvudkapitel om Ras, Historia, Religion och Kultur med mellanspel av Kina, Skadestånd och Tacksamhet.

Om jag skulle nämna allt som jag tycker är intressant skulle det bli en mycket lång text så jag får begränsa mig till några få citat.

”Somliga personer kommer att gå med på politiska förslag eller försvara ideologiska positioner som de mycket väl vet är felaktiga bara för att slippa bli stämplade som ‘rasister’” (sid. 54). Man kan undra hur utbrett det är i Sverige. Idag är det ett tvång att sjunga med i den antirasistiska änglakören om man inte vill riskera att få sin karriär ruinerad eller forskningsanslag indragna. Situationen är väldigt långt ifrån vad den borde vara i ett genuint demokratiskt land, men Sverige är inte heller, och har inte varit på många år, en demokrati med full yttrandefrihet. Vilhelm Moberg hade helt rätt när han på 1960-talet beskrev Sverige som en demokratur.

”Det övergripande budskapet är att vitheten i sig är en pandemi.” (sid 76) När man läser boken blir det uppenbart att många ser vita människor som skuld till allt som är fel och som har varit fel ända sedan tidernas begynnelse medan icke-vita aldrig har gjort någonting överhuvudtaget fel. Att sådana idéer får spridning säger mycket om tidsandan i västvärlden. Det är ytterst förvånande att så många vita människor i väst accepterar en sådan helt falsk historieskrivning. Vita människor genom historien har självfallet gjort sig skyldiga till övergrepp men det gäller alla folkslag. Hur många miljoner icke-vita liv har framsteg inom sådant som teknik och medicin räddat? De aspekterna diskuteras alldeles för lite. Ett citat som sammanfattar det här: ”Om någonting dåligt händer någonstans i världen, måste det helt enkelt vara västvärldens fel, eftersom det inte finns någon legitim förklaring till hur saker och ting kan gå fel, annat än genom västvärldens förskyllan.” (sid 95)

Historielösheten är också skrämmande. ”En brittisk opinionsundersökning riktad till unga människor som genomfördes av Survation fann att 50 procent av de tillfrågade aldrig hade hört talas om Lenin och att 70 procent inte hade någon aning om vem Mao var.” (sid 96)

Underavdelningen som handlar om Slaveriet är mycket intressant. Den arabiska slavhandeln diskuteras alldeles för lite. ”De bästa tillgängliga uppskattningarna … pekar på att någonstans mellan elva och sjutton miljoner afrikaner såldes österut inom ramen för den arabiskdrivna slavhandeln. En av anledningarna till att antalet är så svårt att slå fast med större säkerhet är det faktum att, till skillnad från vad som var vanligt inom den transatlantiska slavhandeln, kastrerades alla slavar som araberna handlade med systematiskt efter att de hade förts ut från Afrika. Detta säkerställde förstås att det vare sig uppstod någon andra generation med slavar eller några slavättlingar.” (sid 135) Det här var en detalj jag inte kände till men som jag tycker är högst relevant att nämna.

”Slaveriet lever kvar än idag i länder som Mauretanien, Ghana och Sydsudan. Under de senaste åren har världen sett hur Islamiska staten förslavat tusentals yazidiska kvinnor och barn, dödat makarna och sålt fruar och barn på veritabla slavmarknader.” (sid 139)

”Om Storbritanniens beslut att avskaffa slaveriet 1807 var ovanligt, var nästa beslut väldigt mycket mer ovanligt. Landet beslutade nämligen att skicka ut den kungliga brittiska flottan runtom i världen, låta upprätta den västafrikanska skvadronen baserad i Freetown och utöka antalet fartyg till dess att en sjättedel av den brittiska flottans skepp och sjöman var avdelade till att bekämpa den globala slavhandeln. … Under perioden 1808 till 1860 fångade västafrikanska skvadronen in sextonhundra slavskepp och befriade hundrafemtiotusen afrikanska slavar. Samtidigt så led skvadronen stora personella förluster. Över femtonhundra brittiska marinsoldater dödades i strid under den här perioden.” (sid 142) Det här var något jag aldrig hade hört talas om men som är ytterst relevant för diskussionen om den ”vite mannens” skuld till allt som är fel.

En fråga Murray ställer sig är varför vita vänstergudar som Marx inte kritiseras på samma sätt. Tydligen visade Marx prov på rasism under hela sitt liv, vilket framgår av brevväxlingar han hade med bland annat Engels. En annan person Murray nämner är Michel Foucault, som är mera samtida. Jag har hört namnet men vet ingenting om honom för övrigt men vad jag förstår har han skrivit en del om sexualitet. En sammanfattning av det som en medarbetare till Foucault avslöjade (som beskrivs mer utförligt på sid 211) är: ”Om någon av 1900-talets stora konservativa tänkare hade beslagits med att resa till utvecklingsländer för att kunna våldta unga pojkar på en begravningsplats om natten, hade det väckt ett ramaskri.” (sid 212). De dubbla måttstockarna är pinsamt tydliga.

Undervisningsväsendet är illa anfrätt, inte minst matematikundervisningen. I Ontario i Kanada har man ”försökt utrota ‘eurocentriska matematiska kunskaper’ och ersätta dem med ett ‘avkoloniserat och antirasistiskt förhållningssätt till matematikundervisningen’. Detta visar sig i små detaljer, som avlägsnandet av den ära som vi brukar tilldela en grekisk matematiker genom att döpa om ‘Pythagoras sats’ till ‘sidlängdsförhållandet för rätvinkliga trianglar’.” (sid 228) Ett annat ännu värre exempel: ”Under de här månaderna försökte flera matematiker inom utbildningssektorn ‘dekonstruera’ en av matematikens grundvalar, faktiskt själva logiken – nämligen det enkla faktum att två plus två är lika med fyra. Enligt de här pedagogerna är den utsagan helt enkelt inte sann. Även om två plus två mycket väl kan vara lika med fyra, påstås det också kunna vara lika med andra tal, inklusive fem. … Andra hävdade att det var uppenbart att två plus två inte kan vara lika med fyra och angav en uppsjö av anledningar. Dessa inkluderade, men var inte begränsade till, påståenden om att ‘två plus två är lika med fyra’ är en del av ett ‘hegemonistiskt narrativ’, att det inte tillkommer människor som skapar sådana narrativ att avgöra huruvida de är sanna eller inte, att två plus två är lika med vad än människor vill att det ska vara lika med och att hävda att det endast kan vara lika med fyra exkluderar andra vägar till kunskap.” (sid 229) Puh! Vilket trams! En intressant detalj som Murray tar upp är att George Orwell nämner exakt detta i 1984.

Vänstern är väldigt bra på att hata, rasera och förstöra. Vad motiverar den sortens beteende? En aspekt som har uppmärksammats av filosofer är förbittring, eller ‘ressentiment’ som det också kallas. ”Den känslan är en av de starkaste drivkrafterna för människor som är ute efter att förstöra: att beskylla andra för att ha någonting som man är övertygad om att man förtjänar bättre själv.” (sid 235) Det tror jag ligger mycket i.

Shakespeare slipper inte heller undan kritik. En Shakespeare-forskare ”… klagade över att i En Midsommarnattsdröm så säger rollpersonen Lysander vid ett tillfälle ‘Vem byter inte korpen mot en duva?’ med motiveringen att detta innebar att Shakespeare associerade vithet med skönhet och svarthet med fulhet.” (sid 255)

”Vid ett annat tillfälle meddelade [British Library] att även om poeten Samuel Taylor Coleridge själv hade argumenterat mot slaveriet och nedtecknat sitt slaverimotstånd i sina dikter, återfanns han ändå på den svarta listan [över författare som befanns ha någon som helst koppling till slavhandeln eller kolonialismen] eftersom han hade konstaterats ha en brorson som bodde på Barbados och som samarbetade tätt med plantager där det fanns slavar. Förfädernas synder är ett välbekant problem, med brorsönernas bekantas synder är en helt ny form av associationsskuld.” (sid 258)

Ovanstående är bara ett litet axplock av alla de absurditeter som beskrivs i den här boken. Tecknen blir allt tydligare på att västvärlden är på väg att helt avskaffa sig själv när så många lägger så mycket tid och resurser på den här sortens absolut nonsens istället för sådant som skulle gagna människor i stort.