Apropå att Ikea är med på den omtalade kulturkanon som nyligen presenterades kom jag att tänka på att jag har ett gammalt kåseri skrivet av läkaren och författaren Richard Fuchs som handlar om Ikea. Jag har bara kvar själva sidan med kåseriet så jag vet inte när eller i vilken veckotidning det publicerades men jag hoppas att Richard Fuchs inte har något emot att jag publicerar det på min blogg.
”Helgen på IKEA – en moderniserad version av Dantes Inferno”
IKEA är något av det svenskaste som finns. Det finns ytterst få hem i Sverige som inte har någon möbel från IKEA. För var IKEA ett möbelvaruhus, nu säljer de allting, från matjord till strutsplymer, och är för många svenska familjer ett utflyktsmål på helgerna. Lördagar och söndagar på IKEA är den moderniserade versionen av Dantes Inferno. Bland möbler, husgeråd, resväskor och tavlor, trängs folk frenetiskt och med något desperat i blicken. I varuhuset får man låna jättelika bärkassar. När dessa är fyllda med ståltermosar, miniväxthus, kassettställ och flytvästar av märket Titanic, fungerar de utmärkt som murbräckor och stötdämpare i trängseln. IKEA-proffsen nöjer sig naturligtvis inte med en gul plastkasse, utan kör omkring med en stor vagn, med vilken man kan slå av tjugotvå hälsenor i minuten på andra IKEA-kunder som råkar komma i vägen.
Det är oklart vilka som sitter och döper IKEA:s möbler och lampor, men de ansvariga har uppenbarligen en mycket rörlig fantasi och synnerligen lättflyktiga associationer. Att barnstolen i armerad spånplatta heter Babian är ju lätt att förstå för alla som sett små barn klättra omkring och det är också enkelt att begripa att den trebenta pallen i nystärkt spånplatta heter Låghalt. Det är däremot svårare att förstå varför skrivbordet som används av så många statliga verk heter Debil. Och hur har namngivarna associerat när de döpt dubbelsängen till Fiasko? Det är oklart varför en golvlampa heter Mörker. Att ett spelbord där benen viker sig heter Promille är däremot inte konstigt. Alla som försökt sätta ihop en IKEA-garderob förstår mycket väl varför garderoben heter Skräcken och detsamma gäller lagerhyllan Förtvivlan.
IKEA har också startat en bokavdelning, IKEA Analfabet. Den är inrättad enligt IKEA-filosofin, det vill säga kunden får hjälpa till lite för att färdigställa produkten. Man köper en bunt vita papper (gjorda av skivad spånplatta) och en skrivmaskin och så får man gå hem och skriva boken själv. Till sin hjälp har man ett papper från IKEA där det står vad boken ska handla om och lite om hur handlingen är uppbyggd. I en särskild liten plastpåse ligger de figurer som ska vara med i boken och precis som med påsarna med skruvar och muttrar så saknas ofta några figurer i persongalleripåsen. ”Vi talar om vad boken handlar om och vilka personer som är med i den och ni skriver den. På så sätt tjänar båda på det”, står det i IKEA-katalogen som fortsätter: ”Varför köpa färdiga böcker när det blir billigare att skriva dem själv?” IKEA Analfabet har blivit en stor succé bland bokälskare.
Det innebär ofta en stor påfrestning att handla på IKEA. När man så, totalt slut, har samlat ihop det man tänkt sig, eller åtminstone delar av det, och lastat det på sin vagn, så återstår att ta sig igenom kassorna. Vid kassorna är det kö, lång kö eller mycket lång kö. Alla köande stampar otåligt vid sina vagnar och undrar om de, i den jättelika högen på vagnen, fått med sänghurtsen Vidrig. När man väl kommit igenom kassan är det dags att ta sig hem med sina inköp. Man kan få fri hemtransport mot extra avgift, men de flesta försöker köra hem sina varor själva. Med sina fullastade vagnar snubblar de ut på parkeringsplatsen och undrar var de ställt sin bil.
Om det finns något litet gupp någonstans på parkeringsplatsen, och det finns det, så rasar allt man köpt av vagnen. I en stor osorterad hög på marken ligger Vidrig, Låghalt, Lipsill, Fetknopp och Babian och man svär kraftigt över dem. Efter att ha lastat upp allt på vagnen igen snubblar man vidare, kör på några parkerade bilar och alltihop rasar av vagnen igen. Man uppfinner några nya svordomar och försöker sedan binda fast paketen på takräcket på sin bil. Under hemresan blåser Lipsill och Vidrig av takräcket, men vid det laget är man så arg att man inte bryr sig om det.
När man väl har fått hem sina möbler från IKEA, så ska man montera ihop dem. Det är grundstommen i IKEA:s filosofi, att kunden själv sätter ihop möblerna han har köpt. Det är här i hemmets lugna vrå som de yttersta gränserna för mänskligt tålamod testas. Det är nu den mänskliga karaktären, den mänskliga själen, och även den mänskliga kroppen sätts på sitt hårdaste prov. Människor som bestigit Himalaya utan syrgas säger att det var en barnlek jämfört med att sätta ihop köksbyrån Vansinnig. Stora, starka och hårda legosoldater gråter som barn efter att ha hållit på ett tag med bokhyllan Omöjlig. Ingen går omärkt ur striden med ett lass omonterade IKEA-möbler. Man skriker och svär över att det finns sju skruvar till åtta hål och hålen är för stora. Man tuggar fradga när bitar inte passar i varandra eller fastnar på snedden. Man lovar sig själv att aldrig mer handla på IKEA när gångjärnen är felplacerade på garderobsskåpet Jävlig, så att dörren öppnas inåt, vilket givetvis inte går eftersom hyllorna i skåpet tar emot. Man åkallar högre makter när man äntligen lyckats spika ihop en bokhylla och det visar sig att varannan hylla är felvänd och böckerna i hyllan därför måste stå upp och ner. Till slut blir man tokig. Påfrestningen blir för stor och förståndet sviker. Man blir fullkomligt galen. Vänliga herrar i vita rockar kommer då och knackar på och man avförs från sitt hem, iklädd tvångströjan Lustig. (Den finns ej på lager, men kommer in vecka 56.)
Härestedts skriverier 
Lämna en kommentar