Jag har hittat många intressanta papper i mina gömmor. Under många år tillbringade jag en stor del av min fritid med att skriva och eftersom jag sparade allt har jag mycket att gå igenom. En text som jag hittade är en roman som jag skrev färdig ett första utkast till, förmodligen någon gång på 1980-talet.
När jag har gått igenom gamla papper har det fått mig att fundera över hur minnet fungerar. De berättelser jag skrev färdigt eller i alla fall hann en bra bit på kommer jag ihåg att jag skrev, men den här berättelsen har försvunnit helt ur minnet. Jag skrev mycket på engelska, så också med den här, så jag håller på att göra en svensk version. Jag har läst igenom hela texten och den behöver väldigt mycket arbete om den ska fungera så jag får se om jag tycker det är värt att fortsätta utveckla den.
Jag lägger ut texten så långt jag har kommit hittills, ca 50 sidor, i två delar. Om någon vill läsa så vore det intressant med reaktioner om det verkar vara en intressant utgångspunkt för en roman.
Härestedts skriverier 