Jag är uppvuxen i Trollhättan men flyttade 1981 till Stockholm. En slaskig vintereftermiddag satt jag på ett kafé på Kungsgatan. När man kom in i caféet hade man disken till vänster och på höger sida stod några små bord. Jag satt vid ett av de borden och läste och brydde mig inte så mycket om vilka som kom in genom dörren. Plötsligt märkte jag att någon stannade vid mitt bord och jag tittade upp. Där stod en kille som jag först inte kände igen men så frågade han: ”Heter inte du Yvonne Härestedt?” och då hajade jag till. Uppenbarligen någon som kände mig men jag kunde inte för mitt liv komma på vem det var. Fast när han sa sitt namn ramlade polletten ner. Han hette Rolf och vi hade varit klasskamrater i nian, bara det enda året. Jag var väldigt blyg i skolan (det är jag idag också i vissa lägen) men tydligen hade jag gjort något intryck. Fast jag kan fortfarande inte förstå hur han kunde känna igen mig efter tio år (vi slutade nian 1971) och inte bara förnamnet utan också efternamnet och dessutom i Stockholm.
Lämna en kommentar