För en tid sedan sökte jag information om Frankrike under andra världskriget och tyckte att det kunde vara givande att veta vad som stod i tidningarna då. Jag hittade en sajt där Frankrikes Nationalbibliotek har skannat in tidningar så de senaste veckorna har jag ägnat en stor del av dagarna åt att läsa franska tidningar från 1939 och framåt. Eftersom tidningarna är inskannade ser man allt, inklusive annonser, följetonger, radioprogram osv. Det levandegör verkligen historien.
Jag ville veta lite om vad som hände under månaderna som ledde fram till andra världskriget så jag tog datumet 20 april 1939 som startdatum. Ett lite lustigt sammanträffande var att på förstasidan i den första tidningen jag tittade på stod rubriken ”Le roi de Suède”. Mycket riktigt var det ett foto på Gustav V som tydligen var på besök i Frankrike då. Dessutom var det Hitlers 50-årsdag. Jag började titta igenom flera tidningar men det var för tidskrävande så det har blivit att jag har följt en tidning, L’Oeuvre. Det främsta skälet till det är att de hade en journalist, Geneviève Taboui, som skrev en artikel om dagen om utrikespolitiken. (Hon var tydligen en av de första internationellt kända kvinnliga journalisterna har jag förstått, född 1892.) Upplägget är att hon redovisar vad som har hänt det senaste dygnet främst i Europa på den diplomatiska och politiska scenen. Jag tror att det räcker med att läsa hennes artiklar för att få en bra allmän bild av vad som hände under perioden ifråga.
Jag har nu kommit fram till slutet av maj 1940 och det är helt fascinerande att kunna följa utvecklingen dag för dag. Historia har alltid var ett stort intresse och jag har läst en del om andra världskriget men det ger en helt annan känsla att läsa sådant som skrevs när ingen visste vad som skulle hända jämfört med att läsa sådant som skrevs efter kriget.
Det är väldigt mycket intressanta detaljer av olika slag. Mer och mer i tidningen handlar om kriget, först polackernas hårda motstånd och sedan finska vinterkriget som det naturligtvis var dagliga rapporter om. När det gäller det framställs inte Sverige och Norge i något särskilt smickrande ljus. Det är intressant att läsa det som handlar om Sverige. Jag visste att den svenska järnmalmen var av mycket stor vikt för tyskarna men av något av det senaste jag läste verkar det som om deras krigsindustri i princip stod och föll med att de fick tillgång till den svenska järnmalmen.
Det syntes genast på tidningarna när kriget började. Redan de första dagarna blev den tidningen jag läser tunnare. Tidigare hade det varit 8 eller 10 sidor, efter krigsutbrottet blev det 6 sidor och på söndagar 4 sidor. Mot slutet av maj har det varit ett par dagar som tidningen bara var 2 sidor. Dessutom slog censuren till. Rader, hela stycken eller hela artiklar är blanka. I Geneviève Tabouis artiklar står det ibland hur många rader som har blivit censurerade, t.ex. (30 rader censurerade). Den senaste artikeln jag läste om den svenska järnmalmen var delvis censurerad.
Paris intogs av tyskarna den 14 juni 1940 och i samband med det flyttade många tidningar sina redaktioner till den icke ockuperade delen av Frankrike. Jag ser på tillgängliga nummer av L’Oeuvre att det kom ut ett nummer den 10 juni men sedan är det ett hopp på ett par veckor. Efter det har jag förstått att tidningen ändrar karaktär. Då kom den att ges ut av Marcel Déat, som från att under mellankrigstiden har varit socialist och pacifist, blev pro-tysk och en av Frankrikes mest kända kollaboratörer. Med vetskap om det kan det ändå vara intressant att fortsätta läsa den.
Jag kommer att skriva mer om det här. Dagarna passerar blixtsnabbt när jag har sådana fascinerande texter att läsa. Franska är mitt favoritspråk men jag behöver slå upp en del ord för att få sammanhanget helt klart för mig. Lyckligtvis har jag en alldeles ypperlig ordbok där jag hittar det mesta. För det jag läser nu behövs det eftersom många krigstermer och vissa andra ord är sådant jag inte känner till. Några andra ord är sådana som har en helt specifik betydelse när det handlar om andra världskriget utöver grundbetydelsen.
Lämna ett svar