Jag var tidigare mycket filmintresserad och hade när jag var yngre funderingar på att försöka hitta jobb inom filmbranschen, kanske i USA. Inte som skådespelare, men det finns ju många andra yrken. Följaktligen skickade jag förfrågningar till lite olika ställen. De flesta fick jag naturligtvis inte svar från men så var det en som besvarade mitt brev. Han hette Richard, bodde i Dallas och producerade dokumentärer.
I den vevan reste jag till USA tillsammans med en kompis som hade släktingar på olika håll i USA som vi skulle bo hos största delen av tiden. De sista dagarna var vi i New York, där min kompis inte hade några släktingar så vi bodde på YMCA på Manhattan. Det slumpade sig så att Richard skulle vara i New York några dagar i affärer så vi avtalade att träffas. Hade jag varit ensam hade det känts osäkert att träffa någon jag inte alls kände men vi var ju två stycken.
Vi bodde, som sagt, på YMCA. Det var det minsta rummet jag någonsin har bott i, en våningssäng, ett litet skrivbord med en TV på och en liten ställning att hänga kläder på. Det var allt. Richard bodde på Waldorf Astoria… Där kan man tala om skilda världar. Han bjöd oss på drinkar i Peacock Alley på Waldorf Astoria och middag i en av hotellets restauranger. Första och enda gången jag har ätit ostron.
Som jag förstod det var han ofta i New York i affärer men han kände inte många som bodde där utan det handlade mest om affärsbekanta så han tyckte nog det var trevligt med lite sällskap. Av någon anledning nämnde han vid ett tillfälle namnen på två-tre personer han kände i New York och jag hajade till vid det ena efternamnet. Jag jobbade då på en stor advokatbyrå i Stockholm och hade en arbetskamrat med samma (i alla fall i Sverige ovanliga) efternamn. Jag visste att arbetskamratens far bodde i USA så familjen hade koppling dit. När jag kom tillbaka till jobbet frågade jag om han hade en släkting med det namn Richard hade nämnt. Det visade sig vara hans syster!
Av alla miljoner människor i New York råkade Richard känna systern till min arbetskamrat i Stockholm. Det kan man kalla sammanträffande.
Härestedts skriverier 
Lämna en kommentar