Härestedts skriverier

De första åren jag bodde i Stockholm hände flera dramatiska saker.

1.

Den första händelsen inträffade ganska kort tid efter det att jag hade flyttat till Stockholm. Jag bodde i andra hand (hyrde av en arbetskamrat) i en lägenhet på Kungsholmen. En fredagseftermiddag var jag på väg hem från jobbet. När jag kom upp från tunnelbanestationen vid Fridhemsplan åskade det kraftigt. Jag hade handlat lite mat men regnet öste ner så jag ställde mig och väntade. Det var bara två tre kvarter till där jag bodde och jag hörde, under tiden jag väntade på att regnet skulle lätta, att det smällde till rejält någonstans.

När regnet upphörde gick jag de få kvarteren hem och när jag kom runt hörnet stod tre brandbilar på gatan och det rök från taket på huset. Blixten hade slagit ner. Det var ingen storbrand, huset evakuerades inte, men jag fick vänta en stund innan jag fick klartecken att gå in och då fick jag kliva över brandslangar i trappan. Jag bodde på tredje våningen av sex. Senare fick jag höra att lägenheterna högst upp hade fått vattenskador och vinden var totalförstörd. Eftersom jag inte hade varit i Stockholm länge hade jag inte mycket med mig så jag hade alla mina saker i lägenheten men jag sov inte så bra den natten, låg och tänkte på att branden kunde flamma upp igen, men det gjorde den lyckligtvis inte.

2.

Hösten 1982 flyttade jag till Östermalm där jag hyrde en lägenhet i andra hand av en arbetskamrat, som själv bodde i samma hus. Jag tyckte att det luktade lite instängt i köket men eftersom jag bodde på bottenvåningen och köket vette mot gården var det ganska mörkt och dessutom hade ingen bott i lägenheten på några månader så jag tänkte inte mer på det.

Jag besökte familjen över jul och nyår och när jag kom tillbaka till Stockholm efter helgerna skulle jag lägga papper i kökslådorna. Det gick bra tills jag kom till den nedersta lådan där jag bland annat hade en liten hammare med träskaft. Skaftet såg alldeles ludet ut och när jag drog ut lådan helt såg jag att den satt en stor blaffa på väggen innanför. Det såg ut som bomull men jag förstod ju vad det var. Mögel. Jag gick direkt upp till min arbetskamrat, Peter, och berättade vad jag hade sett.

Han fick naturligtvis ta dit hantverkare och efter undersökning konstaterade de att det handlade om vattenskador på grund av en felinstallerad varmvattenberedare som hade läckt vatten varje gång den användes under två års tid. I princip hela köket var vattenskadat så de fick riva upp hela golvet och sätta dit en fläkt. Det såg ut som en krater i köket. Huset var byggt 1881 och när de rev upp golvet kom de ända ner till stenvalven i källaren.

Jag hade fläkten där i ett par veckor, tror jag, innan det hade torkat tillräckligt så att de kunde fylla igen kratern. Under den tiden kunde jag inte använda köket. Rummet (det var en enrummare) hade heltäckningsmatta så jag lade dit vaxduken jag normalt hade på köksbordet eftersom jag fick tvätta mig och diska i i ett handfat på golvet i rummet. Spisen var kvar i köket men den stod lite ostadigt uppallad på ett par plankor så den vågade jag bara använda för att koka vatten. Det var lite besvärligt med maten men vid ett tillfälle värmde jag falukorv i våffeljärnet. Det gick alldeles utmärkt.

Huset var ju gammalt och det fanns inget badrum, vatten hade jag bara i köket, och toalettstolen var av äldre slag med ett metallsnöre att dra i. När de ändå höll på i lägenheten bestämde Peter att de skulle sätta dit en ny toalettstol och riva väggen mellan toaletten och en bredvidliggande garderob så att det fick plats med ett litet handfat också. Då blev det lite strul med det. En rörmokare skulle komma på fredagen för att koppla in den nya toalettstolen men han fick förhinder. Killarna från snickerifirman som gjorde jobbet i köket kunde koppla in den provisoriskt men jag fick inte spola så jag fick hälla vatten i toalettstolen tills rörmokaren kom på måndag och gjorde färdigt jobbet.

Hantverkarna blev färdiga i köket och kom tillbaka efter några dagar för att kolla att allt såg bra ut men då visade det sig att det fortfarande läckte så jag fick ha dit en fläkt igen i några dagar. De behövde inte gräva upp golvet helt och hållet den gången så det gick fortare. En trevlig detalj: Det här var alldeles innan påskhelgen och när hantverkarna kom dit sista gången hade de med sig en chokladask åt mig, de tyckte jag hade haft det så jobbigt att jag kunde behöva lite uppmuntran.

3.

Följande hände också i lägenheten på Östermalm.

Jag läste engelska på universitetet och hade tjänstledigt från jobbet så jag var hemma mera än normalt. En morgon stod jag mitt i rummet och lyssnade på en skiva innan jag skulle sätta mig vid sekretären vid fönstret och plugga.

Utan förvarning small det till rejält, jag såg en eldslåga speglas i ett fönster runt hörnet och sedan kom mina fönsterrutor inrasandes. En explosion. Jag såg hur brevbäraren, som var på väg in i huset på andra sidan gatan, sprang till gatuhörnet för att se vad som hade hänt. Själv dök jag ner under bordet jag hade i rummet, jag visste ju inte om det skulle bli några fler explosioner. Det blev det inte och efter en stund vågade jag mig fram.

Jag hade två dubbla fyrdelade fönster i rummet och av de sexton rutorna hade tretton gått sönder helt och det låg fullt med glassplitter på golvet.

Första frågan var naturligtvis vad det handlade om och det visade sig senare att det var en gastub som stod på ett lastbilsflak och som skulle levereras till ett laboratorium som hade exploderat. Alltså en ren olyckshändelse. Det här var i februari, vad jag kommer ihåg, men det var lyckligtvis inte särskilt kallt. Fönsterluckorna fanns kvar i min lägenhet så de närmaste två dagarna, tills glasmästarna hade kommit till vårt hus, hade jag dem stängda för att hålla så mycket av värmen som möjligt kvar inomhus. Vi hade elelement men blev tillsagda att inte skruva upp dem för högt, då hade väl hela systemet pajat. De två nätterna bredde jag på mig en kaninpäls för att hålla värmen. Peter, som jag hyrde av och som bodde på våningen över, hade inte kvar fönsterluckorna och hade bara 8 grader i sin lägenhet så han flyttade hem till sina föräldrar tills vi fick fönsterna åtgärdade. Gatan är en liten tvärgata till Sturegatan och den var avspärrad ett par dagar med vakter som skulle se till att obehöriga inte tog sin in i lägenheterna när fönstren var borta.

Det var tur att jag inte satt vid sekretären för då hade jag fått glassplitter över mig. Vi fick höra senare att en kvinna som satt vid fönstret i det hus utanför vilket explosionen inträffade hade fått skador i ansiktet men det hade naturligtvis gått mycket värre om någon hade råkat passera förbi precis när det smällde. En sak som jag märkte var att jag var ovanligt känslig för höga ljud tiden alldeles efter explosionen men det höll inte i sig.