Härestedts skriverier

Det där med övertid har varit olika beroende på vilka jobb jag har haft. När jag 1984 började jobba som advokatsekreterare blev det oftare, mycket sällan riktigt sent men en eller ett par timmar blev det ofta. Vi hade arbetstid 8.45-17.00 men eftersom jag var ensamstående utan barn spelade det ingen roll när jag kom hem. Jag stannade hellre någon halvtimma längre och gjorde färdigt det som behövde göras än att stressa för att kunna gå hem klockan 17.00. Advokaten jag jobbade mest åt, Martin, var mycket produktiv men han bad mig aldrig stanna i onödan så jag visste att om han kom in med något sent och sa att det behövde bli klart samma dag så var det brådskande. Jag trivdes väldigt bra med att jobba åt honom så det var för det mesta roligt att gå till jobbet.

Vid framförallt ett tillfälle blev det dock övertid – i kvadrat. Ärendet sköttes av advokater på byråns Londonkontor men jobbet skulle göras i Stockholm där de inte hade någon sekreterare så de frågade om jag kunde ställa upp och jobba så mycket som behövdes under en vecka. Martin visste att han inte skulle ha så mycket jobb åt mig den veckan så jag gick med på det. Det handlade om en due diligence (genomgång av ett företags handlingar inför en planerad fusion) och saken var den (det här var 1995) att juristerna inte fick ta med sig några handlingar utan fick sitta hos det aktuella företaget och läsa in på diktafonband det som var relevant. Väldigt många diktafonband blev det…

Det började på måndagseftermiddagen när jag fick de första banden och sedan gick det i ett hela veckan. Jag var kvar på jobbet till mellan midnatt och 3.30 på morgonen varenda dag och skrev så fingrarna glödde. När jag var kvar så sent betalade byrån taxi men jag bodde på Kungsholmen och kontoret låg på Strandvägen så jag hade inte långt hem, i normala fall gick jag till jobbet, det tog ungefär en halvtimma. Det blev promenad hem vid ett tillfälle även under den veckan. När jag var klar med dagens jobb vid 3.30-tiden på söndag morgon var det helt hopplöst att få tag på en taxi så jag gick faktiskt hem den natten.

Under veckan började jag jobba vid normal tid men på lördagen var jag på kontoret vid 10-tiden och på söndagen vid 11-tiden. Rapporten (ca 250 sidor inklusive bilagor) skulle vara klar senast på måndag morgon, det hade utlovats att klienten skulle ha rapporten då via fax eftersom klienten fanns i London. Vid 1-tiden på måndag morgon var alla papper färdiga och vi spred ut oss till tre olika faxapparater och matade in rapporten men vi måste stanna tills vi hade fått bekräftat att faxen hade gått fram ordentligt och det tog en bra stund. En av advokaterna hade med sig ett par flaskor vin så där satt vi mitt i natten och drack vin och slappnade av efter veckans hårda arbete.

För mig var det en positiv upplevelse. Jag har alltid velat ha mycket att göra på jobbet och när det gällde den här rapporten fick jag ansvaret för layouten. Det var jag som skrev det mesta men ett par andra sekreterare hade bidragit så jag fick se till att rapporten såg enhetlig ut. Det är positivt att få ansvar för sådant som man mycket väl klarar av och den veckan är något jag inte glömmer.