Härestedts skriverier

Det är lustigt med minnet och hur det fungerar. En del småsaker fastnar medan man helt glömmer bort en del annat. Jag kom att tänka på ett samtal jag hade med en arbetskamrat och hennes kompis Shane när jag bodde i London. Vi satt på en pub och pratade. Jag hade varit på semester i Indien ett par år tidigare och vi kom in på en sak jag berättade. På resan i Indien besökte vi bland annat Varanasi och den heliga floden Ganges. När man är i Varanasi ska man vara på eller vid Ganges vid soluppgången, berättade vår guide för oss. Om man är för lat för att uppfylla det blir man återfödd som snigel i nästa liv. (Vi i gruppen satt i en båt på Ganges när solen gick upp så vi blir förhoppningsvis inte återfödda som sniglar.)

Det var det som styrde diskussionen i puben in på vad man skulle vilja bli återfödd som om man kunde välja. Jag och min arbetskamrat valde olika djur men Shane svarade att han skulle vilja bli återfödd som kvinna eftersom han ville veta hur det kändes att ha mens. ”Nej, det vill du inte,” svarade min arbetskamrat och jag i korus. Det är ett samtal jag naturligtvis hade glömt bort för länge sedan om det inte hade varit för Shanes kommentar. Jag träffade honom bara vid det tillfället men han gav intryck av att vara en person med intressanta idéer som jag gärna hade umgåtts mera med.

Jag har en hög böcker som låg på vinden, förmodligen var det min morfars, han läste en del. Några av dem är 25-öres-romaner, tryckta på 1910-talet. En av dem har jag läst, Spionen från Vogeserna av Radscha (som hette Iwan T. Aminoff). I slutet av boken finns en lista över andra böcker han gav ut med recensioner. En av dem, Det erövrade landet, först utgiven 1912, låter intressant och när jag sökte på nätet hittade jag hela boken som man kan ladda ner gratis. Recensionerna ger mersmak.

”Bokens förutsättning är det djärva tankeexperiment, att Sverige efter ett hårdnackat krig blivit erövrat av en stormakt, vars namn under hela handlingen underförstås. Efter några tvekande och vacklande ögonblick, under vilket hela statsmaskineriet synes stå stilla, övertages dess skötsel så alldeles av inkräktarna. Till en början synas dessa vilja visa pietet för de gamla administrationens och folkstyrelsens former, men ingen låter sig bedraga. Snart lägga också inkräktarna sina verkliga avsikter i dagen, riksdag och domstolar upplösas och Sverige lägges som en provins under det erövrande landets lagar. De värnpliktige utskrivas och sändas utom riket, medan främmande soldater och gendarmer med järnhand hålla missnöjet nere. Skatterna höjas godtyckligt, passtvång införes, emigration omöjliggöres. De ekonomiska konjunkturerna bliva lägre och lägre, invandring av billigare arbetskraft sänker avlöningen för arbetarna så att verklig nöd inträder – – -” (Utk.)

”Författaren tänker sig vårt fädernesland erövrat av en stormakt och under omdaning från självständig stat till provins. Det är logisk skärpa och sammanhang, skarpt och distinkt utmejslat i minsta detalj, som genomgår hela arbetet. Vidare märker man, att författaren är en man med gedigna kunskaper – – – – – är en fosterlandsvän som få, vilken vill söka rycka sina landsmän upp ur deras sömn.” K.T.

”- – Han är en kunnig och tänkande man, som har en lika skarp blick för våra nationella brister, svagheter och ynkligheter, som han har brinnande kärlek till folket och tro på dess ädla kärna. Ett fritt folk har svårt att föreställa sig vidden och omfattningen av de olyckor, varunder ett underkuvat folk suckar. Författaren har omsorgsfullt tänkt sig in i denna svårfattliga situation och målar den utan överdrift, men på ett i hög grad instruktivt och säkerligen i det stora hela träffande sätt. Redan detta gör hans bok lärorik och läsvärd.” N.D.A.

Jag går igenom gamla papper och hittade ett anställningsbetyg jag fick när jag lämnade mitt andra jobb på Nya Zeeland 1990. Det är verkliga lovord och jag tycker att man kan få vara lite stolt ibland.

Ett annat positivt minne jag har är när jag läste engelska på Stockholms universitet i början av 1980-talet. Jag visste att jag hade klarat det stora skriftliga provet i slutet av första terminen bra men jag visste inte hur bra så jag fick en trevlig överraskning. Första lektionen på vårterminen var ett muntlig prov med en student i taget. När jag kom in i rummet var det första vår lärare sa: ”Congratulations.” Jag såg säkert frågande ut och då talade hon om för mig att jag hade haft det bästa resultatet på den skriftliga provet som någon hade haft på Stockholms universitet dittills, 98 av 100 poäng tror jag det var. I efterhand har jag tänkt att det var psykologiskt riktigt att tala om det för mig, jag var verkligen taggad inför vårterminen.